Fyra nyanser av rashumor

Svensk kritisk rasforskning har länge uppmärksammat ”rashumor” som ett fenomen som kan återskapa en normerande vithet. Det perspektivet har undersökt ett njutningsfullt överläge i skrattet, men i den här artikeln riktas fokus mot andra affekter och mot hur den som drog skämtet förhandlar humorns betydelse i retrospektiv. Materialet består av podcasts, tevedokumentärer, böcker och tidningsartiklar där komikern Henrik Schyffert ges utrymme att blicka tillbaka på sin karriär som komiker, och reflektera över de tidiga skämt som mött kritik. Syftet är att synliggöra det affektiva arbete som ligger i att hantera tidigare skämt, där humorns betydelse är under förhandling och beroende av vad som blir tyst och tabu. Analysen visar hur skam, ånger och självkritik görs performativt, och att humor som anklagas för rasism är svårare att tala om i jämförelse med den humor som kritiserats för att vara sexistisk eller homofob. Därmed lämnas ett bidrag till hur antirasistiska subjektspositioner skapas i det affektiva arbetet att blicka tillbaka på gamla skämt – och vad det kan säga oss om möjligheten att tala om humor, ras och rasism i det samtida Sverige

Social impact · Social worlds · Social and Educational Sciences